God Morgon. Eller kanske god förmiddag?   

Christian ligger fortfarande i sängen och sover. Han har jobbat natt så han har all rätt. Själv har jag just ätit frukost men ska nog ta och äta lite till så jag klarar mig. Idag blir det en ridtur, förhoppningsvis tillsammans med Theres och Jubel och kanske middag i Näsviken senare ikväll. Men först av allt det där mötet som jag nämnde igår.

Jag måste försöka skramla ihop ett bra CV också. Jag tycker de är jättesvårt att skriva CV. Ett personligt brev är en aning lättare men ändå svårt. Men man måste börja för att det ska bli klart, och Christian ska få hjälpa mig. Han är duktig på att formulera och sånt.

Vad tycker ni bäst om att dricka?   

Jag tror jag gillar Juice bäst, speciellt apelsinjuice. Gärna med fruktkött. Men de blir inte nå speciellt gott om juicen är sur.

Dom här är svingoda, men tyvärr dyra. Varför ska jag falla för dom dyra sakerna. Som tex Ben & Jerry´s glass, Brämhults juice och Josefin. Josefin är dyrast men om jag måsta välja mellan dessa tre så skulle de såklart utan minsta tvekan bli Josefin. Den bästa Josefin i världen. Och självklart världens bästa häst.

Tänk att äta denna goda glass med sked direkt ur glassbyttan. Vilket fredagsmys!   

Nog pratat om onyttigheter och "dyrheter" .

Snart fyller jag år. Grattis Jenny!      

Hela 23 stoora år. Tiden går fort både i gott och ont.

Min sommar förra året va bland de värsta jag har varit med om. Mycket tråkigt hände som vi kan ta en annan gång.

Jag har förlorat många i mitt liv och dom har försvunnig ganska tätt dessutom. 

Jag förlorade min faster Ingela för ca 10 år sedan tror jag. Hon dog i bröstcancer och det känns konstigt fortfarande. Jag hade önskat att hon levde, att hon inte behövde dö så ung. Hon va den hälsosammaste människa jag vet och varför skulle då hon måsta försvinna i den dumma sjukdomen? Det kan nog ingen svara på.

Sen så har vi, tror jag även där, familjens hund Sigge som drunknade för x antal år sen. Hemska tanke. Alla sa att han inte kände nått men jag har fått höra att det känns fruktansvärt när man går ner sig i iskallt vatten. Jag minns när mamma berättade de för mig och då fattade jag först inte vad hon menade men sen så brast de. Usch hämska tanke. Sigge fick vara med om mycket i sitt liv. Först så trodde vi att han hade fått diskbråck. Vi åkte ner till Strömsholms djursjukhus med han och där visade det sig att han tydligen inte hade diskbråck. Jag minns inte riktigt vad han hade för fel. Pappa va fast besluten om att operera Sigge eftersom han va så pass ung. Sen så några år senare så måsta vi amputera bort en tå på han eftersom ha hade fått cancer i en trampdyna. Pappa trodde att han aldrig mer kunde jaga (han va en jakthund) men Sigge återhämtade sig snabbare än kvickt och jagade som aldrig förr, och det alldeles efter operationen. Och sen så en vinterdag så va pappa ute och jagade med han, Sigge fick upp en älg och sprang efter den ut på en tjärn. Älgen som va mycket tyngre klarade sig men inte Sigge. Hon gick på den tunnaste isen på hela tjärnen och ramlade i. 2 älgjägare stod och kollade på när Sigge kämpade för att ta sig upp men dom kunde inget göra. Dom ville inte gå ut på den tunna isen och riskera sina egna liv och dom hade inga gevär med sig så dom kunde skjuta han. Sigge va påväg att ta sig upp ett par gånger men orkade inte. Sen så slutade han kämpa och drunknade. Om jag hade varit där och sett Sigge ramla i så hade jag utan tvekan försökt hjälpa han och det vet jag att pappa också skulle ha gjort. Det va tur att Sigge hade pejlen på sig för annars så hade pappa aldrig hittat han. När mamma hittade han så åkte han direkt hem och hämtade våran lilla röda plastbåt och med hjälp av den kunde han ta sig ut på isen och dra upp Sigge på den. Sigge gubben blev i sitt liv dubbelchampion och bästa hanen på en utställning bara som unghund. Han var en otrolig hund. Hon dog 9 år gammal.

Vi hade en annan hund före och samtidigt som Sigge. Han hetta Linus. Världens bästa hund tycker jag. Man kunde göra allt med han och han unde göra allt för oss. Han va otrolig. på slutet så var han döv men ändå pigg. Pappa tog bort han när han va 13 år. Han va född 87 så han skulle ha varit 24 år iår. Exakt 9:e mars.

Nu ligger både han och Sigge uppe på ett ställe i skogen och vilar huvud mot huvud. Där ska våra nuvarande hundar också ligga.

Sen så har vi morfar. Världens bästa morfar. Han dog av en obotlig sjukdom så man kan säga att han väntade på att dö hur dumt de än låter men de va sanningen. Hans begravning måste nog va bland det värsta jag har varit med om. Jag grät under hela begravningen. har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Jag har kommit nära en mycket underbar tjej just pga morfar. Malin heter hon. Henne vill jag inte förlora.! Morfar dog år 2004, men det känns varje dag som om det vore igår.

Inger, en till faster jag haft. Även hon dom i cancer en jag minns inte vilket år. Jag hade ingen bra kontakt med henne tyvärr men tänker då och då på henne. Hon var ju ändå mina kusiners mamma.

Och så har vi farfar. Rune hette han. Jag ska få ärva en tavla av han när farmor dör. Det har pappa lovat mig. En tavla som han fick av sin son. Farfar dom i den fruktansvärde sjukdomen alzheimers. Han mådde bra i kroppen men inte innanför kroppen, speciellt inte i hjärnan. Det är ju en sjukdom som man tappar minnet. Konstigt nog så grät jag inget på hans begravning. Jag vet inte varför. Jag minns att jag tyckte så synd om farmor för att hon skulle bli alldeles ensam. Dom bodde på slutet av farfars liv i en lägenhet på Rosenborg. Ett ålderdomshem. Farmor bodde kvar där och gör de fortfarande. Hon mår bra!

Gunnel, underbart glada Gunnel. Hon va en solstråle och jag tror inte att jag såg henne arg eller sur en enda gång. Hon brukade kalla mig för fasters lillsmula. Det tycker jag va gulligt. Även hon dog i cancer. Fast hon kämpade in i det sista men tillslut somnade hon in i sin egna säng. Henne minns man som den solstråle hon var. Hon gjorde en blogg och skrev i den om sitt liv i kampen mot cancern. Jag kan länka. http://gunnelbirgitta.bloggsida.se/

Där kan ni läsa om hennes liv med den fruktansvärda sjukdommen som tillslut tog henne ifrån oss. På hennes begravning va de inte en enda som inte grät. Så älskad va hon.

En skrämmande tanke är att jag inte har några riktiga fastrar kvar i livet. Alla lever i himlen.

Jag har ju haft massa kaniner och råttor också men dom räknar jag inte med. Jag kan nämna namnen för att visa att jag minns dom.

Laban (Vädur)

Maja (Kanin)

Pricken (Kanin)

Fanny (Kanin)

Marwin (Kanin)

Oscar (Ökenråtta)

Mollie (Tamråtta)

Charlie (Hamster)

Trixa (Hamster)

Våra djur vi har nu är:

Katten Boss

Katten Silja

Katten Mimmi

Hunden Helly

Hunden Werner

Pappa vill ha en till hund men mamma är inte direkt med på de så vi får se hur de blir. Isåfall blir de i maj iår.

Mimmi

Helly

Werner

Nu ska jag nog börja göra mig klar för dagen.

Ha en bra dag!