År 2013 har jag som nyårslöfte att inte slarva bort de året. Ta vara på mig själv framförallt!!  År 2012 har varit ett konstigt år, iallafall för mig. Mycket motgångar av olika desslag. Motgångar kommer ju och går hela tiden utan att man minst anar det såklart, inget som man kan förhindra.

Under det här året har jag lärt mig att vad som helst kan hända på så otroligt kort tid. Man hinner inte tänka, knappt andas, utan bara fokusera på det som hänt, och när det som hänt är över då släpper alla spänningar och man kan andas igen och man kan då också sakta men säkert börja förstå, inse och acceptera vad som egentligen har hänt.

Seg dag idag. Inte gjort speciellt mycket. Känner att jag har lite ont i halsen också. Kollar nu på Pirates of the caribbean - Vid världens ände. Tycker faktiskt att Jack Sparrow är lite snygg. =P Kanske bara jag som tycker det. Eller är det för att han är lite charmig som gör han snygg. ;-)

Bestäm själva vad ni tycker. =)

Min gran kommer nog att få den här färgen på kulorna, men även glitter i den färgen, om jag hittar förståss. =) Kommer bli så fint så fint! ;-)

God Fortsättning!

Nu fick jag äntligen min VITA JULGRAN! Jag fick den av Marianne, Alexander, Sölve och Christian. Tack snälla!! =) Nu fattas det bara lite kulor och glitter. Har inte bestämt mig vad jag ska ha för färg men de ska vara samma färg på allt iallafall. 

Fin va? =) Den är ju nästan fin som den är utan glitter och kulor men känns ändå lite kal. =P

Det blev en mysig jul hos mormor. Det va jag, mamma, pappa, mormor, Maria och hennes Patrik. =) Åt gott och hade de mysigt! =)

Jag hade även mina katter med mig som även dom myste och trivdes. =) Härligt att kunna ha dom med mig. =)

Imorgon börjar mellandagsreorna här. Får se hur bra den är iår. =)

Uppesittarkvällen igår va även den supermysig. Vi drack glögg, klädde gran, spelade binga, (jag vann 100 kr btw) åt skinkmacka, nötter, godis, öppnade julklappar, alltfrån likör till domkrafter till som jag fick en vit julgran. Ja, våra uppesittare är inte som nån annans uppesittare. =P Våran är bäst! =) 

Men jag missade morfar och minns tradition iår. Kan du vissla Johanna.

=( Lite ledsen för de. Kom till mormor när mer än halva hade gått. Suck!!

Jag och min morfar kollade alltid på den när han levde och sen när han dog så fortsatte jag att titta med så iår missade jag, typiskt!! Men jag kan filmen utantill så kanske inte gör sådär jättemycket ändå. =)

Jag saknar min morfar mest på julen, så mycket! Men på nåt vis finns han ändå där i sin fotölj. =)

Hoppas du som läser får en bra fortsättning mot de nya året!

Puss o kram på dig!  =)

Igår saknade jag min fina häst så tårarna kom. Det finns så många i stallet som visar även dom sorg och det uppskattar jag. Det värmer!    Lyssnade lite på Josefin och min låt och då gråter jag ju ännu mer. Men jag har lärt mig att sorg är en del av kärleken!!

Men jag mindes bara fina saker den här gången. På söndag är de en månad sen hon fick sova för alltid. Hon älskade verkligen att sova. Hon kunde somna på bara några sekunder. Vart som helst i princip. I boxen, när man stod och borstade henne, ja, vart som helst. Första djuset i advent kommer att tändas just för att det är första advent men framförallt för att Jossans och min dag är 1.a advent oavsett vilket datum de är. Hon togs ju bort den 2.a december men ändå så kommer 1.a advent vara speciellt.  

En fin liten dikt

Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig
tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.
Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade
Skratta åt vardagens småting.

Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.

Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig,
för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig för en kort stund.
Alldeles i närheten.
Allt är bra!

Hoppas allt är bra(?) =)

Jag har tagit igen mig bra efter allt med Josefin. Det kännr okej nu faktiskt. Det har gått 2 veckor nu men jag saknar henne lika mycket ändå, speciellt på em och kvällen när jag brukar vara i stallet, usch!! Men livet är så nu.

Har ett underbart stöd en en del människor i mitt liv på olika sätt. =) Är så tacksam för de!! =)   Tack till er som känner er nämnda! =)

Precis idag för 8 år sedan begravde vi min älskade morfar.    Närmare bestämt kl 11:00. Vilket minne jag har va? =)

Min jul kommer att vara lugn och skön. Den kommer att tillbringas hos min mormor i Stocka tillsammans med mormor, mamma, pappa, min syster och en stund av min systers pojkvän. Trevligt trevligt!!

Den 23.e, på söndag, blir det uppesittarkväll hemma hos Marianne och Sölve (föredetta svärmor) tillsammans med Christian, Christians pappa Kjell och Kjells särbo Christina. Jag hade även önskat att Christians bror hade varit där men han hade tydligen nåt annat för sig. Jag tycket iallafall att det ska bli jättemysigt att åka ditt och spela bingo, dricka glögg, äta julskinka och allt sånt mys med dom. Har blivit lite som en tradition för mig dom senaste åren. Vi får se. Kanske får katterna följa med. Dom har brukat fått göra de. =)

Glad Lucia!

Sitter på jobbet. Kommer nog bli en lugn dag med tanke på att den kommer vara massa luciatåg runt om i Hudik. Vackra sånger kommer att sjungas av massor med barn, jättemysigt!   Åå vad jag längtar till den dagen jag får gå och kolla på när mitt barn går luciatåg, kommer stå där som en stolt mamma, kanske en gråtande mamma vem vet.   

 Hej!

Jag har inte varit så aktiv här och det har sina skäl. Dessa själ kommer jag nu berätta om.

Allt började torsdagen kl 19:00 den 30.e november. Jag hade precis ställt in Josefin i hennes box efter ett dressyrpass för Emelie i ridhuset då hon helt plötsligt började sträcka på sig. Både jag och Emelie trodde att hon sträckte ut sig efter ridpasset, alltså att hon ville sträcka ut sina muskler och tyckte att de va skönt. Vi gick in i boxen av nån anledning minns inte vilken och då helt plötsligt verkade orolig och ville lägga sig ner och ville rulla när jag och Emelie var i boxem med henne och det är inte ett naturligt beteende hos en häst. Då konstaterade vi ganska snabbt att hon kände av smärta i buken (magen) alltså kolik och jag gick ut i ridhuset och började gå med henne. En kvinna i stallet kom genast in i ridhuset och tog sig en närmare titt på Josefin då Josefin upprepade gånger sträckte ut hela kroppen och visade täcken på smärta. Jag gick och gick med henne och sedan beslöt vi oss att ringa distriktsveterinären. Veronica som kvinnan i stallet heter ringde och förklarade situationen för veterinären och veterinären sa då att vi skulle fortsätta gå med Josefin och ställa in henne i boxen och se hur hon reagerade då, om hon fortfarande ville lägga sig och om hon fortfarande sträckte ut sig, det gjorde hon så då ringde jag veterinären som då kom ut till stallet. Då var kl ca 22:00. Hon gav henne då smärtstillande och lugnande och sen gick hon in i rumpan (ändtarmen) och kände. Hon kände en liten liten förändring på tarmen vad jag minns så då beslöt hon sig för att sonda Josefin. Sonda är när man för in en lång typ av trädgårdsslang  näsan ner i strupen typ och sprutar ner tex paraffinolja precis som dom gjorde på Josefin. Men dom lyckades ju typiskt nog inte få ner slangen i näsan, dom stack sönder ett kärl så hon började blöda ner typ hela boxen i stället. (typiskt   Josefin). Så då fick hon stå med näsan i vädret ett tag tills det hade slutat blöda. Sen så fick pappa gå med henne hela natten i hopp om att hon skulle börja bajsa så att magen ska komma igång efter kolik. När en häst har kolik så blir magen alldeles tyst och då gäller det att få igång den och då är det bara att gå och gå och gå. Om Josefin skulle bli sämre under natten så skulle pappa ringa veterinären så skulle hon komma ut till stallet igen. Josefin blev sämre på morgonen vis ca 05:15 på fredag morgon så då ringde han. Hon kom ut och gav henne B-vitamin och smärtstillande och även dropp eftersom hon inte hade druckit nåt på hela natten. Sen så beslutades de att hon skulle in på kliniken. Pappa åkte hem och hämtede mig som måsta hem och sova på natten så kom jag dit vid 08:00. Jag började ju såklart gråta när jag såg Josefin stå där med nål i halsen och en droppåse upphängd på boxgallret. Då kl 08:30 lastades hon för att åka till kliniken för att träffa hennes veterinär Anette.

Väl inne på kliniken så kände även Anette i rumpan (ändtarmen) på Josefin och konstaterade då att hon hade en rejäl förstoppning och att de inte var kolik som vi först trodde. Anette gav henne lugnande och smärtstillande och lyckades sonda henne med paraffinolja. Sen sattes hon på 5 liter dropp och när hon hade fått i sig det som tog ca 20 minuter så gick jag med henne i en timme ca. Nu gällde det att få henne att bajsa och det va det paraffinoljan skulle hjälpa till mad, som ett typ av smörjmedel. Efter en där timmen så satter Josefin på 5 liter dropp igen och sen gick jag med henne igen. Jag var där med henne hela fredagen. Hon undersöktes i rumpan igen men förstoppningen hade inte släppt så hon sondades med paraffin igen och fick stå med dropp igen och sen promenad. Så fort hon fick ont så fick hon lugnande och smärtstillande. Hon visade lite aptit och de är bra och magen lät lite och de va också ett bra tecken. Hjärtat slog som det skulle så det va inget problem med det det va bara den där proppen (förstoppningen) vi väntade på skulle släppa. Anette sa att de va många hästar som kommit in på kliniken med förstoppning och många dom flesta släppte det på, väldigt väldigt få va tyvärr tvugna att avlivas. Så det va ju såklart en jobbig tid för mig. Sen så vid 17:00 åkte jag hem för då stängde dom på kliniken. Anette hade 24/7 koll på henne så det kändes jätteskönt och hon skulle ringa så fort det blev de minnsta förändring till de sämre oavsett tid på dygnet. Det va helt lugnt på lördag natt.

På lördag morgon vid 08:30 åkte jag och pappa dit igen och då hade hon känt i henne igen och då hade hon blivit lite mjukare och de hade kommit några bollar bajs och de är ju ett bra täcken, men hon sonda henne med paraffin och satte henne på dropp. Den så gick jag med henne igen en stund och sen så åkte vi därifrån en stund eftersom Anette inte kunde vara kvar. Vi åkte sen tillbaka dit vid lunch om jag minns rätt. Gick med henne ytterligare. Tror även att hon hade fått ont men Anette sa att det va bra för de hade magen och tarmen börjat röra på sig och då va det på gång att hända nått. Det gavs smärtstillande, lugnande och dropp även då. Sen åkte vi ditt ytterligare en gång vid ca 16:00 och då kom vi när hon precis skulle in och känna på henne men då hade de inte blivit några förändringar mer än bajsvätska. Sondades ytterligare en gång. Gick med henne en stund till. Jag va fast besluten att hon skulle bli bra. Märks det i texten eller?   

Och så blev det söndag. Åkte det till kl 09:00 ca och då hade hon känt i henne utan förändringar. Då fick jag gå ut och longera henne utomhus. Tror ni hon tyckte de va nå skönt eller??   Vi va ute i ljupsnön i typ en halvtimme. Frös både hon och jag med va fan gjorde det. Hon fick ju komma ut.     Sen åkte vi därifrån och jag tror inte vi åkte dit på hela dagen faktiskt.

Klockan va 22:11 när Anette ringde och sa att Josefin hade blivit mycket sämre. Hon hade gett henne MAXdos smärtstillande med Josefin hade fortfarande ont och då sa jag direkt att jag kommer in så fort jag kan. Jag ringde först pappa gråtandes i telefon att vi måste in till Josefin NU. Sen ringde jag Christian och sa att han måsta komma till mig NU och att jag måsta prata med han tills han va hemma hos mig för annars visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Christian kom först såklart eftersom han bor typ 5 minuter ifrån mig. När pappa kom så åkte vi in på kliniken. Anette förklarade hur allt låg till och att hon inte kunde göra nått mer. Hon sa även att det inte var nån förstoppning utan de va nåt hon inte visste va de va. Hon tyckte bara att vi skulle låta Josefin få somna in. De tog inte många minuter för mig att bestämma mig. Jag behövde nog bara att gå fram till henne och krama om hennes hals så förstod dom att jag hade bestämt mig. Hon fick gå in i boxen och jag va där inne med henne en stund. Det syntes så väl och hon visade mig så tydligt vart hon hade ont. Jag gick sen till Anette och hon förklarade för mig hur själva avlivandet skulle gå till. Det gick till som så att hon först skulle ge henne en spruta som först ges till hästar som sövs inför en operation, då skulle hon falla ihop. Sen så skulle hon få en spruta som gjorde att hjärtat skulle sluta slå. Då skulle hon ta 4 djupa andetag sen skulle hjärtat sluta slå. Sen morgonen efter så skulle hon hämtas och hon skulle köras iväg på krimering och askan skulle användas som uppvärmning av nått slag. Minns inte till vad riktigt.

Jag fick gå ner med henne till ett litet stall under kliniken och säga hej då en sista gång. Sen gick jag och Christian därifrån och lämnade pappa och Anette där med henne. När allt vad klart så gick jag där. Satt där med henne på golvet både när Christian va där men var även där själv med henne en lång stund. Sjöng lite för henne och lite sånt. En mening som är bara hennes och min som jag inte kommer berätta för nån.   Löjligt kanske men de skiter jag i.

Sen gick jag därifrån och nu kommer jag aldrig mer få se min prinsessa mer. Bara sen när jag själv dör. Men hon har det bra nu och behöver inte ha ont mer. Det är huvudsaken och de skiter jag rent utsagt hur jag mår. Hon är min bästa vän och själsfrände!! Lillgumman!!  

Så den 1.a advent 2012 kl: 23:00 är en dag och tid att minnas. Man kan säga att det är min och Josefins dag!