Arbete

Det har känts som att du gått runt i ett ekorrhjul den senaste tiden men idag får du chansen att arbeta dig ur det.

Ekonomi

En väldigt intressant finansiell transaktion kommer att komma din väg inom kort.

Hälsa

Du måste lära dig att lyssna på de signaler kroppen ger, de är mer träffande än vad du tror.

Relationer

Nya bekantskaper dras med lätthet till dig nu. Du behöver inte hålla tillbaka på grund av misstänksamhet eller ånger. Om det känns så rätt så är det antagligen det, så ta för dig.

Lycka

Oväntade spel kan ge dig större avkastning är du trott. Spela på något som du inte brukar spela på.

--------------------------------------------------------------

Ger min text lite färg idag, måste de känner jag, det snöar ute så då måste jag pigga upp mig lite extra med färg. =) Tränade i 2 hela timmar igår, skönt. Motion både på bandet och crossen så svetten rann och sen mage i form av situps, sen ben och armar och bröst, skönt förstår ni. Känns lite i kroppen idag. Johan kom när jag va i princip klar, hade bara lite bröst, armar och ben kvar, gick även lute på bandet medans Johan sprang, fast i myrtakt i jämförelse med min normala takt. =)

På onsdag, imorgon alltså, så ska min fina syster med mig och gymma lite. Eller nja inte så lite, MYCKET! Ska träna skiten ur henne. Nejdå skoja lite bara. Men hon ska få känna på lite iallafall. ;-) Det ska bli riktigt kul! =) Vi ska träna tiden ut hade jag tänkt, är öppet hus mellan 18-20 och jag vill utnyttja tiden med henne så mycket som möjligt så hon hinner träna dom 2 timmar hon får träna där.

Med ep.n (epilepsin) är allt okej. Jag får lite frånvaroattacker lite då och då as usual men det är som det är. Livsgnistan finns ännu kvar! =)

Jag saknar min allra bästa vän och själsfrånde! =)   Min fialotta brakskit! ;-) Men du försvann i fel tidpunkt och jag hade med mig fel person när det va dags för dig att somna för sista gången, det inser jag nu.

Hur kan man någonsin vara berädd på döden?! 

Jag älskar dig för allt i världen!!!

Men livet går ju som många gånger förr vidare!

Finns många som är döda för mig även fast dom inte är "på riktigt" döda. Oförlåtligt döda! Människor som har gjort mig illa, djupt! Människa! Jag vill ju ingen något illa, jag har inte gjort något fel!

Jag resonerar som såhär. Man kan ha många kompisar men få vänner. Mina vänner kan jag lita på till 1000%. Dom ställer verkligen upp för mig i allt. Dom finns för mig dag och natt. Jag kan prata med mina vänner och dom kommer alltid med så goda råd. Speciellt en som jag delar allt i mitt liv med, som jag kan öppna mitt hjärta för. Jag älskar dig för att du är du my beautiful girlfriend! Jag "amerikaniserar" mig själv lite. ;-) Sluta inte vara du!   Okej? ;-)

Men nu ska jag sluta skriva och kanske börja laga lite lunch snart. =)

xoxo

Jenny

 Hej!

Jag har inte varit så aktiv här och det har sina skäl. Dessa själ kommer jag nu berätta om.

Allt började torsdagen kl 19:00 den 30.e november. Jag hade precis ställt in Josefin i hennes box efter ett dressyrpass för Emelie i ridhuset då hon helt plötsligt började sträcka på sig. Både jag och Emelie trodde att hon sträckte ut sig efter ridpasset, alltså att hon ville sträcka ut sina muskler och tyckte att de va skönt. Vi gick in i boxen av nån anledning minns inte vilken och då helt plötsligt verkade orolig och ville lägga sig ner och ville rulla när jag och Emelie var i boxem med henne och det är inte ett naturligt beteende hos en häst. Då konstaterade vi ganska snabbt att hon kände av smärta i buken (magen) alltså kolik och jag gick ut i ridhuset och började gå med henne. En kvinna i stallet kom genast in i ridhuset och tog sig en närmare titt på Josefin då Josefin upprepade gånger sträckte ut hela kroppen och visade täcken på smärta. Jag gick och gick med henne och sedan beslöt vi oss att ringa distriktsveterinären. Veronica som kvinnan i stallet heter ringde och förklarade situationen för veterinären och veterinären sa då att vi skulle fortsätta gå med Josefin och ställa in henne i boxen och se hur hon reagerade då, om hon fortfarande ville lägga sig och om hon fortfarande sträckte ut sig, det gjorde hon så då ringde jag veterinären som då kom ut till stallet. Då var kl ca 22:00. Hon gav henne då smärtstillande och lugnande och sen gick hon in i rumpan (ändtarmen) och kände. Hon kände en liten liten förändring på tarmen vad jag minns så då beslöt hon sig för att sonda Josefin. Sonda är när man för in en lång typ av trädgårdsslang  näsan ner i strupen typ och sprutar ner tex paraffinolja precis som dom gjorde på Josefin. Men dom lyckades ju typiskt nog inte få ner slangen i näsan, dom stack sönder ett kärl så hon började blöda ner typ hela boxen i stället. (typiskt   Josefin). Så då fick hon stå med näsan i vädret ett tag tills det hade slutat blöda. Sen så fick pappa gå med henne hela natten i hopp om att hon skulle börja bajsa så att magen ska komma igång efter kolik. När en häst har kolik så blir magen alldeles tyst och då gäller det att få igång den och då är det bara att gå och gå och gå. Om Josefin skulle bli sämre under natten så skulle pappa ringa veterinären så skulle hon komma ut till stallet igen. Josefin blev sämre på morgonen vis ca 05:15 på fredag morgon så då ringde han. Hon kom ut och gav henne B-vitamin och smärtstillande och även dropp eftersom hon inte hade druckit nåt på hela natten. Sen så beslutades de att hon skulle in på kliniken. Pappa åkte hem och hämtede mig som måsta hem och sova på natten så kom jag dit vid 08:00. Jag började ju såklart gråta när jag såg Josefin stå där med nål i halsen och en droppåse upphängd på boxgallret. Då kl 08:30 lastades hon för att åka till kliniken för att träffa hennes veterinär Anette.

Väl inne på kliniken så kände även Anette i rumpan (ändtarmen) på Josefin och konstaterade då att hon hade en rejäl förstoppning och att de inte var kolik som vi först trodde. Anette gav henne lugnande och smärtstillande och lyckades sonda henne med paraffinolja. Sen sattes hon på 5 liter dropp och när hon hade fått i sig det som tog ca 20 minuter så gick jag med henne i en timme ca. Nu gällde det att få henne att bajsa och det va det paraffinoljan skulle hjälpa till mad, som ett typ av smörjmedel. Efter en där timmen så satter Josefin på 5 liter dropp igen och sen gick jag med henne igen. Jag var där med henne hela fredagen. Hon undersöktes i rumpan igen men förstoppningen hade inte släppt så hon sondades med paraffin igen och fick stå med dropp igen och sen promenad. Så fort hon fick ont så fick hon lugnande och smärtstillande. Hon visade lite aptit och de är bra och magen lät lite och de va också ett bra tecken. Hjärtat slog som det skulle så det va inget problem med det det va bara den där proppen (förstoppningen) vi väntade på skulle släppa. Anette sa att de va många hästar som kommit in på kliniken med förstoppning och många dom flesta släppte det på, väldigt väldigt få va tyvärr tvugna att avlivas. Så det va ju såklart en jobbig tid för mig. Sen så vid 17:00 åkte jag hem för då stängde dom på kliniken. Anette hade 24/7 koll på henne så det kändes jätteskönt och hon skulle ringa så fort det blev de minnsta förändring till de sämre oavsett tid på dygnet. Det va helt lugnt på lördag natt.

På lördag morgon vid 08:30 åkte jag och pappa dit igen och då hade hon känt i henne igen och då hade hon blivit lite mjukare och de hade kommit några bollar bajs och de är ju ett bra täcken, men hon sonda henne med paraffin och satte henne på dropp. Den så gick jag med henne igen en stund och sen så åkte vi därifrån en stund eftersom Anette inte kunde vara kvar. Vi åkte sen tillbaka dit vid lunch om jag minns rätt. Gick med henne ytterligare. Tror även att hon hade fått ont men Anette sa att det va bra för de hade magen och tarmen börjat röra på sig och då va det på gång att hända nått. Det gavs smärtstillande, lugnande och dropp även då. Sen åkte vi ditt ytterligare en gång vid ca 16:00 och då kom vi när hon precis skulle in och känna på henne men då hade de inte blivit några förändringar mer än bajsvätska. Sondades ytterligare en gång. Gick med henne en stund till. Jag va fast besluten att hon skulle bli bra. Märks det i texten eller?   

Och så blev det söndag. Åkte det till kl 09:00 ca och då hade hon känt i henne utan förändringar. Då fick jag gå ut och longera henne utomhus. Tror ni hon tyckte de va nå skönt eller??   Vi va ute i ljupsnön i typ en halvtimme. Frös både hon och jag med va fan gjorde det. Hon fick ju komma ut.     Sen åkte vi därifrån och jag tror inte vi åkte dit på hela dagen faktiskt.

Klockan va 22:11 när Anette ringde och sa att Josefin hade blivit mycket sämre. Hon hade gett henne MAXdos smärtstillande med Josefin hade fortfarande ont och då sa jag direkt att jag kommer in så fort jag kan. Jag ringde först pappa gråtandes i telefon att vi måste in till Josefin NU. Sen ringde jag Christian och sa att han måsta komma till mig NU och att jag måsta prata med han tills han va hemma hos mig för annars visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Christian kom först såklart eftersom han bor typ 5 minuter ifrån mig. När pappa kom så åkte vi in på kliniken. Anette förklarade hur allt låg till och att hon inte kunde göra nått mer. Hon sa även att det inte var nån förstoppning utan de va nåt hon inte visste va de va. Hon tyckte bara att vi skulle låta Josefin få somna in. De tog inte många minuter för mig att bestämma mig. Jag behövde nog bara att gå fram till henne och krama om hennes hals så förstod dom att jag hade bestämt mig. Hon fick gå in i boxen och jag va där inne med henne en stund. Det syntes så väl och hon visade mig så tydligt vart hon hade ont. Jag gick sen till Anette och hon förklarade för mig hur själva avlivandet skulle gå till. Det gick till som så att hon först skulle ge henne en spruta som först ges till hästar som sövs inför en operation, då skulle hon falla ihop. Sen så skulle hon få en spruta som gjorde att hjärtat skulle sluta slå. Då skulle hon ta 4 djupa andetag sen skulle hjärtat sluta slå. Sen morgonen efter så skulle hon hämtas och hon skulle köras iväg på krimering och askan skulle användas som uppvärmning av nått slag. Minns inte till vad riktigt.

Jag fick gå ner med henne till ett litet stall under kliniken och säga hej då en sista gång. Sen gick jag och Christian därifrån och lämnade pappa och Anette där med henne. När allt vad klart så gick jag där. Satt där med henne på golvet både när Christian va där men var även där själv med henne en lång stund. Sjöng lite för henne och lite sånt. En mening som är bara hennes och min som jag inte kommer berätta för nån.   Löjligt kanske men de skiter jag i.

Sen gick jag därifrån och nu kommer jag aldrig mer få se min prinsessa mer. Bara sen när jag själv dör. Men hon har det bra nu och behöver inte ha ont mer. Det är huvudsaken och de skiter jag rent utsagt hur jag mår. Hon är min bästa vän och själsfrände!! Lillgumman!!  

Så den 1.a advent 2012 kl: 23:00 är en dag och tid att minnas. Man kan säga att det är min och Josefins dag!

God morgon!

Igår fick jag en förfrågan av en läsare här om jag inte ville skriva och berätta om min häst så jag tänkte göra de nu. =)

Josefin Solön heter hon. Hon är ett halvblodssto på 18 år, rätt så gammal men superfin i kropp. Eller nja kanske inte så gammal ändå. Hon låter äldre än vad hon är om man säger då. =)

Halvblod är ju typiska ridhästar som både hoppas och rids dressyr på. Jag rider dressyr på henne och både hon och jag trivs med det. Visst, när vi tränar så tycker ju båda två att de är kjämpigt men så ska de ju vara annars blir det ju som att stå och stampa på samma ställe liksom. =)

Hon tycker det är suuuuperroligt att bli hoppad medans jag tycker de är lite läskigt. Men jag ska nog någongång ta mig modet att iallafall en dag i veckan hoppa henne till våren när de blir varmare och det går att nyttja uteridbanan vid stallet. =)

Just nu i detta skede så ska Josefin och jag börja bygga muskler på henne. Vi ska få hjälp av  en gullig tjej med att lägga upp ett långsiktigt schema på 3 månader (tror jag de blir) som vi ska hålla. Hon va otroligt tjock sen betet i sommras men nu är magen borta och inget onödigt fett finns på hennes kropp längre så nu fattas bara muskler. =)

Bete går hon på från när det börjar bli varmt i Maj, juni till i slutet på augusti beroende på värmen så klart. Hon är så känslig för kyla, ryggen tar sån stryk så jag är jätteförsiktig. Hon har jämt på sig täcken ute osv. Inte när de ären varm sommardag såklart men annars, liksom vår, kall sommar, höst och vinter.

Så man kan säga att jag har 3 barn. Josefin 18 år, Mimmi 4 år och Ester 1 år. =) Mimmi och Ester är förvisso mina katter men ändå. =P

Jag vill nångång betäcka Josefin och jag har hittat den perfekta hingsten. =)

Perfekt hingst!!!

De va lite av Josefin+vad jag vill med henne i framtiden och vad jag har på gång! =)

Puss och kram!