Igår saknade jag min fina häst så tårarna kom. Det finns så många i stallet som visar även dom sorg och det uppskattar jag. Det värmer!    Lyssnade lite på Josefin och min låt och då gråter jag ju ännu mer. Men jag har lärt mig att sorg är en del av kärleken!!

Men jag mindes bara fina saker den här gången. På söndag är de en månad sen hon fick sova för alltid. Hon älskade verkligen att sova. Hon kunde somna på bara några sekunder. Vart som helst i princip. I boxen, när man stod och borstade henne, ja, vart som helst. Första djuset i advent kommer att tändas just för att det är första advent men framförallt för att Jossans och min dag är 1.a advent oavsett vilket datum de är. Hon togs ju bort den 2.a december men ändå så kommer 1.a advent vara speciellt.  

En fin liten dikt

Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig
tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.
Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade
Skratta åt vardagens småting.

Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.

Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig,
för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig för en kort stund.
Alldeles i närheten.
Allt är bra!