Det tar tid att ta tag i alla saker här i livet. Jag fick en fin kommentar av en tjej för ett tag sen och jag kände igen mig i ALLT hon skrev. Sjukt, men i precis ALLT. Tänk att någon annan människa kan ha haft samma problem som lilla jag.   Det gör mig lättad och glad. Men mest lättad. Och jag får en bekräftelse om att jag nog måste fatta ett beslut som kommer närmare och närmare de rätta beslutet. Jag vet ju att det är de rätta beslutet trots allt.

Tack fina du för stödet!!   

(Kommentaren blev godkänt ändå men skit samma!   )

Tiden går och den läker alla sår. Men jag tycker å andra sidan att den gör de allt svårare om man inte tar tag i den. Så jag ska de nu, nu nu! Inte för att jag kan lova de precis nu men snart då.

Jag drommer om ett liv med barn och de snart, punkt!!

Puss och kram!!